Japp, det är 5 på morgonen. Kan inte sova och är helt uttråkad. H
Har väll inte gjort så mycket den senaste tiden, läst och glott på anime till och från. Håller på att läsa "Arthas", en bok baserad på Arthas i Warcraft Universumet; skriven av Christie Golden.
Köpte en hög med böcker som var baserat på Warcraft unversumet för några månader sedan från Amazon.
Ja, ja, ser fram emot den tredje exapsnionen. Men när den kommer ut vet man aldrig om man nu känner Blizzard rätt - Release datumet stämplas endast när spelet är färdigt.

Nu börjar man väll också känna en viss längtan tillbaka till Sverige och släkten. Har inte sett dom snart på över ett år...
Brukar ibland sitta och tänka, fantisera om hur det skulle vara att ha de över på besök till och från. Sen brukar jag gråta några tårar när jag är för mig själv. Men den där längtan är något jag måste hantera, för det är den här vägen som jag har valt och som jag ville ta, och som jag fortfarande vill gå.
Jag saknar min älskade lilla mommo hela tiden, och blir så orolig varenda gång jag hör när något har hänt.
Jag saknar min lilla moster, mina kusiner som alltid har varit där och lyckats få mig att skratta varenda gång jag har känt mig nere.
Jag saknar min mamma som jag kan ha dom där konversationerna med, som jag inte kan ha med någon annan.
Jag saknar alla de som har varit där för mig, och stöttat mig när ingen annan har trott på mig.